När kroppen krånglar tvingas Monica Brandel Löved, 65, pausa ridningen i perioder. Även om hon vet vet vilken medicin som funkar allra bäst.
– Ridningen är bästa sjukgymnastiken för både kropp och knopp, finns inget som slår det säger hon bestämt.
Förra veckan satte Monica upp i måndagsgruppen igen. Förr om året var oftast trygga skäcken Jameson hennes måndagskompis. Nu är har bruna klippan Viktoria tagit över.
– Hon är underbar och väldigt stadig. Jag älskar alla hästar men vissa känner jag mig mer trygg med än andra, säger Monica.

Det var cirka sju år sedan som Monica tog upp ridningen igen.
– Jag höll upp i 25-30 år och var lite rädd för jag hade ramlat av tidigare. Men min dotter tjatade på mig och till slut så jag tänkte jäklar, nu kör jag. Det har jag aldrig ångrat.
–Ridlärarna är så bra på att se till varje elev och hjälpa oss i att hitta hästar som passar oss, säger hon.

För att hitta sin plats och trygghet på ridskolan måste alla hästar få ordentligt med tid när de ska skolas in, menar Kicki Ljosdal som är ridskolechef hos Arvika Ridklubb.

–Viktoria var väldigt känslig när hon kom till oss. Det tog mer än ett år att skola in henne men idag är hon ridskolans superstjärna.
– Allt måste få ta sin tid. Men ser vi att hästen inte passar i verksamheten är vi noga med att se till att de hittar rätt hem. Hästar är olika individer och alla trivs inte med jobbet på en ridskola.

Totalt finns 21 skolhästar hos Arvika RK, hästar och D-ponnyer som de oftast köper från privatpersoner och hästhandlare.
– De flesta köper vi rätt unga, mellan 5-6 år, då de är lite mer formbara. Vi hade gärna köpt in yngre hästar också och lotsat in dem sakta i verksamheten men just nu är det inte möjligt. Det är en ekonomisk fråga.

Hästarna måste också få tidatt hitta sin plats i flocken, understryker Kicki.
Varje dag går de ut i valack- respektive stoflockar. På sommarlovet går alla tillsammans i stora hagar.
– Efter sommaren ser vi hur flocken ofta förändrats och att nya hästar hittar hem.

Kicki stormtrivs med alla sina kollegor, tvåbenta som fyrbenta. Som ridlärare känner hon varje häst utan och innan.
Hur de har det i boxen, i hagen, på lektionerna och att de har hälsan.
– Vi ridlärare rings ofta sent på kvällarna efter lektionerna och prata om hur dagen för hästarna. Hur gick det för Jeff idag med den nya ryttaren och sånt där.

Ridlärarna ansvarar också själva för utbildningen och vidareutbildningen av ridskolehästarna.
– Jag tycker det är superviktigt att vi lär känna hästarna först. Då vet vi bättre vilka typer av elever och i vilken grupp de kan passa in. Vi rider dem också regelbundet för att stämma av deras utbildning. Ibland händer det också att en häst tappar lite självförtroende i hoppningen, då backar vi bandet och försöker lotsa dem rätt igen.

Rätt häst till rätt ryttare är en del av strategin för hållbara hästar hos Arvika Ridklubb. För att få den bästa matchen delar därför ridlärarna alltid ut hästar till eleverna.
En annan mycket viktig del för hållbarheten hos ridskolehästarna är underlaget på ridbanorna.
– Vi lägger ner mycket möda på det, vattnar, saltar och harvar regelbundet. Men det kanske viktigaste av allt är att vi hjälps åt att skotta spåret varje dag, det sätter sina spår när 45 hästar travar där varje dag, säger Kicki Ljosdal.

Cays-Marie Persson, 79, och hästen Ginger är ett starkt team i måndagsgruppen .
– Han är en säker häst med tanke på min ålder och jag tycker så mycket om honom. Ginger är snäll, lugn och aldrig dum. När jag kommer vet att hon får godis och väntar sig alltid något gott i krubban efteråt. Hästarna är så personliga. Jag tycker om honom så himla mycket, säger Cays-Marie Persson och tillägger:
- Men alla hästar på ridskolan är superbra. Det finns ingen häst som jag inte vågar rida. Annat var det när jag började rida för länge sedan. Då visste man ju direkt när man fick en viss häst att man skulle åka i backen.

Cays-Marie rider i måndagsgruppen, kollar hopplektion på tisdagar och tar privatlektion på onsdagar.
När klubben bjuder in till antikrundan i hoppning, ja det vill säga tävlingen för 40-plussare där man lägger ribban själv, sluter både Cays-Marie och Monica upp i 40-centimeters-klassen.
–Du vet att jag rider inte bara för ridningens skull. Jag vill såklart bli bättre och lära mig skänkelvikningar och rida hästen på tygeln, säger Cays-Marie.
Men stallet är också en plats för gemenskap understryker hon.
– Man har ju så många kompisar här. Det spelar ingen roll om man är 14 eller 82. Vi är liksom lika ändå.

Arvika Ridklubb utsågs till Årets ridskola 2022, ett pris som vi delar ut i samarbete med Folksam. Mer om Arvika Ridklubb i Häst&Ryttare.