Hoppning

Hoppning är den största grenen inom ridsporten, både i Sverige och globalt.

Hoppning är en gren där avsikten är stt mäta hästens kapacitet och lydnad i samspel med ryttarensv skicklighet och följsamhet.

I Sverige finns tävlingsklasser från 0,90 till 1,60 meter.
Inom de tillåtna maxgränserna för höjd och längd varierar banans tekniska svårighetsgrad beroende vilken nivå tävlingen har. Det finns olika metoder och bdömningar som mäter detta på varierande sätt.

Ponnyer tävlar i olika kategorier beroende på mankhöjd. Den högsta kategorin D, som är max 148 cm i mankhöjd, tävlar i klasser med hinder från 80 cm upp till 1,35 m. För lägre kategorier är det lägre hinder i respektive klass på både höjden och längden.

Genom att variera hur hindren står i förhållande till varandra, på vilket avstånd och hur olika hindertyper kombineras, kan banans svårighetsgrad höjas eller sänkas, utan att hinderhöjder eller längd på hindren förändras.

Rättuppstående hinder är enkla plank eller vanliga bommar. Dit räknas också murar. Oxern och trippelbarren är så kallade längdhinder, med bommar både i hindrets fram- och bakkant. Här krävs att hästen sträcker på sig – länger sig – för att hoppa felfritt över.

• Rivning eller olydnad (vägran) ger 4 fel.
  
• En andra olydnad medför uteslutning (i klasser högre än 1,05/Lätt C +5 cm).
  
• Avfallning/omkullridning medför uteslutning.
• Överskriden maxtid medför ett fel för var fjärde påbörjad sekund i grundomgången. I omhoppning är det ett fel per påbörjad sekund.