Text: Sofia Johansson Foto: Mattias Burling

Det är morgon och en av de där riktigt varma sommardagarna i juni. Klockan närmar sig halv tio och bil efter bil kör in på stallplanen hos Baståsens Ridklubb i utkanten av Surahammar. Allteftersom parkeringen fylls på och ryttarna kliver ur ersätts tystnaden av nervöst småprat och fnitter. Den där spänningen som kan kännas på alla tävlingsplatser märks direkt. Föräldrar kollar på klockan, dubbelcheckar starttider, packar ur bilen och försöker lista ut vart de ska ta vägen. Barnen tittar till sina hästar, byter om, tittar vilka andra som kommit och försöker ta in allt som händer. 

Nedanför slänten ligger sekretariatet. Strax intill finns framridning, framhoppning och tävlingsbanor. För ryttarna väntar nu en hel dag med fälttävlans alla moment: dressyr, banhoppning och terräng. Det skulle alltså kunna vara vilken tävling som helst, men det är något som är helt annorlunda. Idag är det nämligen käpphästarnas tävlingsdag. 

Efter att varje deltagare fått sin nummerlapp från sekretariatet är allt igång. För en del är det på lek, för andra är det mer på allvar. För några är det den allra första tävlingen med sin egen häst. Nästan alla ska dessutom delta i distriktsmästerskapet i fälttävlan för käpphäst.

Precis som i fälttävlan på riktig häst eller ponny inleds tävlingen med dressyrmomentet. Alla ekipage har fått träna in ett program som de får rida inför en av dagens domare. Vid dressyrstaketen står klubbens fina tävlingsbokstäver och blommor uppställda och på ena kortsidan sitter dagens domare redo att föra protokoll.
– Det här är mer nervöst än att tävla med vanlig häst, säger Haylie Rebane, 7, med Lady Day.

För flera ryttare är dressyren ett av de mest pirriga momenten då det är första gången de framför ett helt program inför en domare. De flesta har tränat noga. Alla har sina egna utmaningar.

– Jag är lite nervös för att det ska blir rätt galopp, säger Tuva Asp, 12, under framridningen av Mumin.
Kompisarna är snabbt framme och hjälper till och visar med hjälp av sina egna ben vilket som är höger respektive vänster galopp.

Jag tycker att hoppningen är roligast för då kan jag hoppa högre än vad jag kan med riktig häst.

När Tuva Asp sedan rider programmet sitter galoppen som en smäck och hon klappar om Mumin och pustar lättad ut efteråt.

Men i fälttävlan är det ju inte slut efter ett moment. När dressyren är avklarad är det dags för banhoppning. Deltagarna har själva fått anmäla vilken höjd de vill hoppa och går noggrant banan för att vara säkra på att de kan vägen och inte missar något hinder. – Jag tycker att hoppningen är roligast för då kan jag hoppa högre än vad jag kan med riktigt häst, säger Inez Bergström, 11, som tävlar med Winston.

När alla har genomfört både dressyren och hoppningen är det paus och dags för matpaus. Sedan är det hög tid för att gå ännu en bana – ute i terrängen. 

Ridskolechefen Sanna Lindahl, som också är dagens tävlingsledare, tar med sig hela gänget till terrängbanan. Tillsammans går de hela sträckan medan Sanna Lindahl förklarar vad det är för hindertyper och vilka utmaningar de olika hindren kan ge. Det finns både stockar, lådor, rishinder, upphopp och vattenhinder i olika färger och former. Ibland står två hinder bredvid varandra, oftast ett lite högre och ett litet lägre för att det ska finns något som passar alla.

En av dem som är väldigt laddad inför det avgörande momentet är Elin Åström, 12, som totalt har tio käpphästar hemma i Hallstahammar.
– Jag har sytt fem av dem av dem själv, berättar hon.
Den här dagen är det Star som har fått följa med.
– Det är min bästa häst. Den är inte rädd för något, säger Elin Åström.

Innan det är dags för start är det ytterligare ett viktigt moment kvar: Veterinärbesiktningen. Varje deltagare får springa upp och visa sin häst inför dagens tävlingsveterinär. Som tur är upptäcks inga hältor, sår eller andra skador. Alla hästar dansar igenom och är klara för start.

I högtalaren presenterar Sanna Lindahl ekipagen och refererar deras rundor så att publiken kan hänga med under hela banan. I terrängen ska ryttarna rida inom en optimaltid. Det betyder att ryttarna ska försöka pricka en tid som ligger så nära tre minuter som möjligt, vilket visar sig vara ganska klurigt.

Efter målgång får ryttarna festis och hästarna får morötter. Sedan blir det rosetter och priser till alla. Sedan får både deltagare och Sanna Lindahl möjlighet att pusta ut efter en intensiv men väldigt lyckad dag.

– Det var skitkul. Alla barn är så seriösa och det var lärande och roligt och ett så stort engagemang. Det var så häftigt att alla är så engagerade i sina käpphästar, säger Sanna Lindahl. 

– Mitt mål var att de skulle ha med sig något hem eftersom det finns så mycket lärande genom käpphästarna. 

Hela upplägget har varit så likt en riktig tävling som möjligt. 

– Det gjorde att de verkligen fick se hur det fungerar. Kanske är det här enda chansen de har att få prova på fälttävlan eller så blir den som ett första steg, säger hon. 

Hon tror att det finns många fördelar med käpphästaktiviteter då eleverna kan ta till sig kunskapen på ett annat sätt än när de sitter på en riktig häst. 

– Här kan de verkligen tänka på hur allt fungerar. När man gör sin första riktiga tävlingsstart är man nervös för egen del och för hur hästen ska bete sig. Det finns så mycket man ska oroa sig för då. Här kan de bara fokusera på hur det går till. Man kan lära sig dressyrprogrammet utan att vara rädd för att hästen ska stanna och kissa. Här kan de verkligen fokusera.