Det började som en idé i en lerig sommarhage för några år sedan. Nu har Tvåbensgaloppen hos Skaraortens Ryttarförening blivit en tradition. I år lockade loppet, som är som en terrängbana utan häst, över 100 ryttare och motionärer.

Texter: Anna Björe och Sofia Johansson

Det var när ridläraren Erika Anderberg sprang Tjurruset i Karlstad för några år sedan som hon upptäckte hur mycket roligare det var att ta sig fram genom lera, kärr och vatten än att ge sig ut på en vanlig löprunda.
– Jag tycker inte att det är så kul att springa men jag älskar att skita ner mig. Det var bland det roligaste jag gjort på länge, säger hon.

– När jag sedan möttes av en lerig grindöppning till sommarhagen efter semestern blev jag lite taggad och tänkte: ”kul, här kan man ju springa”, säger Erika Anderberg.

Sedan rullade det på.
– Vi har fördelen att ha fantastiskt stora hagar så jag började spåna idéer på naturhinder.

Att få klubbens ryttare att motiveras att träna avsuttet är en utmaning.
– Vi är väl i lite samma läge som många andra, både ridskolor och det övriga samhället. Vi sitter väldigt mycket stilla. Det är lätt att tänka att hästen ska prestera, men vilken form är vi ryttare i?

– Man kan fundera över om vi har rätt att förvänta oss mer av hästen än oss själva. Jag är själv ingen träningsmänniska och man behöver absolut inte vara i topptrim men att ändå tänka lite på vår egen träning, säger hon.

Tvåbensgaloppen är fyra kilometer lång och går genom hagar, vatten och lera. På vägen tar man sig över, och förbi, hinder. I år bjöds det på både superväder och rekorddeltagande.
– Det bara smackade till. Det kändes som att folk tyckte var väldigt kul förra gången och tog med sig några fler.

– Man kan genomföra den i vilken gångart och hastighet man vill så större delen av familjen kan vara med och då blir det något kul man gör tillsammans. Några spurtar, några tar med promenadstavarna. Jag har bara stött på glada miner. Vissa önskade till och med lite mer lera.

Martin Ajax, Margit Ajax och Madelene Jansson var med på Tvåbensgaloppen för andra året. ”Det är helt fantastiskt. Lerigt, soligt, springigt, hoppigt och kuligt”, säger de. 

Det är helt fantastiskt. Lerigt, soligt, springigt, hoppigt och kuligt

Sara Pettersson är ridskoleelev, ponnymamma och styrelseledamot i ridklubben var väldigt nöjd:

– Ett roligt initiativ som vänder sig till alla. Det gör att det blir ett lätt sätt att komma igång och vara med. Jag som ändå skulle gå ut med hunden kunde ju lika gärna springa.

En stor bonus är att överskottet av startavgifterna går direkt in på ridskolans hästkonto så om det står en ny fyrbent kompis på ridskolan nästa år loppet hålls återstår att se.

Så tränar tävlingsryttarna:

Malin Baryard Johnsson, 47, hoppryttare

– Det är viktigt att även tidigt i ridkarriären träna stryka, rörlighet och balans. Jag springer lite och tränar styrka tre gånger i veckan. Har relativt tunga vikter och går igenom hela kroppen. Jag mår bra av det och blir en starkare ryttare.

– Internationellt är det enorm skillnad jämfört med för 15 år sedan. När jag var på gymmet i helgen under GCT (Longines Global Champions Tour) var där ett helt gäng ryttare.

Tinne Vilhelmson Silfvén, 55, dressyrryttare

– Jag tränar tre dagar i veckan med PT Linda Hemmingsson. Alla hos oss på Lövsta kan träna med Linda och vi tränar även med en annan PT när vi är i Florida.

– Ridning är enformig för kroppen och träningen ger ökad kroppskontroll och balans. Det är nödvändigt för att bli en bra ryttare och även hålla sig skadefri. Jag tränar smidighet, stryka, koordination och kondition.

Aminda Ingulfson, 36, fälttävlansryttare

– Två till tre gånger i veckan tränar jag. Mest styrka och lite kondition men även rörlighet och balans. Jag blir mer liksidig och uthållig och får en mer korrekt och effektiv sits.

– Det hjälper mig också att orka hålla fokus även i slutet av terrängritten. Jag trillar av mer sällan och en vältränad kropp minskar risken för allvarliga skador. Jag blir piggare i vardagen, träningen ger energi och sen sover man bättre också.