Claes Richter historisk klubbmästare på Ågesta

Kvalomgången bjöd inte på toppresultat, men tillsammans med 16-åriga ridskolehästen Razz lyckades Claes säkra en plats i finalen som avgjordes i LB:3. Väl där visade ekipaget prov på både rutin och samspel och säkrade segern.

– Han är driftsäker, snygg och arbetsvillig. Lite kort i rocken, men en fin kille, beskriver Claes sin tävlingspartner Razz.

Claes har vunnit KM förr, senast som 67-åring.

- Då fick jag frågan om hur länge jag skulle fortsätta att tävla, jag svarade åtminstone tills jag är 70. Om jag får frågan idag så får jag väl säga att jag fortsätter så länge det är kul och kroppen orkar, berättar Claes.

Till vardags rider Claes två gånger i veckan på Ågesta Ridskola. Här är han en del av en levande och inkluderande verksamhet där ryttare i alla åldrar möts. För de lite äldre eleverna, över 65 år, arrangerar klubben särskilda träffar några gånger per termin.

– Vi är drygt 30 stycken som delar på hästarna två och två och rider 30 minuter var. Innan har vi en avsutten teoridel, och så fika efteråt förstås, berättar Claes.

Samtidigt betonar han betydelsen av att seniorerna fortsätter ingå i den ordinarie verksamheten.

– Det är oerhört värdefullt att kunna rida kvar i ordinarie grupper där vi är mellan 20 och 80 år gamla. Det är ridsportens både styrka och charm att vi alla möts på lika villkor.

Marie Kyrk är ansvarig för Ågesta Ridklubbs verksamhet för 65+.

- Gruppens erfarenhet och engagemang är en stor tillgång för hela klubben, och bidrar till ökad samhörighet och välmående, både för kropp och knopp. Studier visar att just gemenskap och fysisk aktivitet har stor betydelse för äldre, och vi är stolta över att kunna erbjuda detta, berättar Marie.

Claes egen resa inom ridsporten sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan 1958 satt han i sadeln för första gången på Enskede ridskola och var då aktiv i drygt 15 år. Efter ett uppehåll på 17 år gjorde han comeback 1993, i samband med att hans barn och fru började rida. Medan döttrarna så småningom lade ridningen på hyllan, fortsatte Claes.

Genom åren har det blivit många tävlingar, främst på klubbnivå, men även en del starter på mer etablerade arenor.

– På 60-talet tävlade jag några gånger, bland annat på Ryttarstadion, mest i dressyr. På klubbtävlingar blev det även hoppning, och jag har ridit i Ågestas lag i Stockholmscupen. Första gången jag red i Stockholmscupen var redan 1964, men då i Enskede, minns Claes.

Ridningen var det viktigaste i yngre år men nu är det umgänget med hästen och gemenskapen med andra ryttare som främst lockar Claes till stallet.

- Att vara med hästarna, prata med dem och ta hand om dem. Jag förstår dem mer nu och det är roligare att umgås med dem, förklarar han.